den här tiden på året, så mysig och familjär.

Och det är ju helt underbart, om den inte plockade fram all min saknad, all sorg jag känner inför alla dom som lämnat mig.

Jag får något så jävla bittert i hjärtat så fort det närmar sig första december, att det dessutom är min jul utan barnen gör allt ännu tyngre.

Jag kommer fira jul med mina älskade ungar och underbara vänner den 25:e och det känns fantastiskt, men trots allt det fantastiska jag har, så tycks jag endå nå botten av min självömkan varje december.

Sista gången jag träffade min pappa var julen för 8 år sen, han fick en mugg där det stog världens bästa morfar...och det hade han varit, om han hade fått levt och träffa sina barnbarn.

Det blev inte så, han åkte hem efter jul och det var sista gången jag såg honom.

Nu blir det sova och ladda för en heldag på jobbet.